Porträtt av Teklan: Bort från det perfekta, mot något mänskligt

Vilka utmaningar ser du i branschen i dag?

– Jag tror att en av de största utmaningarna är att vi lever i en tid där vi kan producera nästan vad som helst, men där den viktigaste frågan kanske inte längre är vad vi kan skapa, utan varför vi ska skapa det. Det finns redan väldigt många produkter och ett enormt visuellt flöde omkring oss. Därför behöver design i dag tillföra ett verkligt värde – funktionellt, emotionellt, kulturellt och långsiktigt – snarare än att bara vara ny.

– En annan utmaning är tempot. Sociala medier och den konstanta strömmen av bilder gör att trender avlöser varandra snabbt, vilket lätt leder till kortsiktighet och utbytbarhet. Det behöver vi motverka genom att skapa produkter, rum och uttryck med integritet, kvalitet och en tydlig idé – sådant som kan fortsätta kännas meningsfullt över tid.

Vilka tendenser är viktigast just nu?

– Jag upplever att vi rör oss bort från det perfekta och generiska och mot något mer mänskligt, sinnligt och personligt. Det finns ett ökat intresse för materialitet, hantverk och taktilitet – för ytor som får åldras, material som berättar en historia och detaljer som bär spår av människan bakom. Vi söker oss mot miljöer som känns äkta och engagerar fler sinnen än synen. För mig är färg en viktig del av den utvecklingen. Jag ser inte färg som dekoration, utan som ett verktyg för att skapa atmosfär, orientering, struktur, identitet och känslor – nästan som en materialitet i sig.

– Design handlar också allt mindre om enskilda objekt och allt mer om hela upplevelser och sammanhang. Samtidigt blir hållbarhet och kvalitet alltmer sammanlänkade. Det räcker inte att något marknadsförs som hållbart om det inte fungerar väl, åldras vackert eller har en kvalitet som gör att människor vill behålla det.

 

Och om fem till tio år?

– Jag hoppas att vi kommer att prata mindre om trender och mer om kvalitet, ansvar och långsiktigt värde. AI kommer sannolikt att bli ett självklart verktyg i designprocessen, men samtidigt blir det mänskliga ännu viktigare. När det blir lättare att generera bilder, former och idéer kommer omdöme, erfarenhet, materialförståelse, hantverk och ett tydligt personligt perspektiv att bli mer värdefulla. Förhoppningsvis kommer vi också att se färre men bättre produkter, mer cirkularitet, större respekt för resurser och ett tydligare ansvar genom hela kedjan – från idé och materialval till produktion, användning, reparation och återbruk.

Hur arbetar du med att tillföra ett verkligt värde – funktionellt, emotionellt, kulturellt och långsiktigt?

– Jag skulle säga att mitt främsta bidrag ligger i det emotionella och perceptuella värdet. Funktion är alltid en grund – jag är utbildad inredningsarkitekt och möbeldesigner – men det som är mest specifikt för min praktik är att försöka förändra hur vi upplever en plats eller ett objekt. Jag vill att man ska stanna upp, bli berörd, överraskad eller förförd och börja se något vardagligt på ett nytt sätt. Min kreativa vision är något jag kallar ”vardagssurrealism”. Jag arbetar med färg, material, taktilitet, skala, lager, perspektiv och optiska effekter för att skapa sådana förskjutningar. En yta kan upplevas som tredimensionell, ett platt mönster få ett rumsligt djup och ett tredimensionellt perspektiv se nästan tvådimensionellt ut när man rör sig genom rummet.

– Det kulturella värdet ligger kanske i att utmana våra invanda föreställningar om hur ett rum, en produkt eller ett material ”ska” se ut. Under hela min karriär har jag ifrågasatt den neutrala och ibland ganska konforma synen på skandinavisk design och försökt visa att färg, mönster, sinnlighet och lekfullhet också är viktiga och seriösa arkitektoniska verktyg.

Har ditt sätt att arbeta utvecklats?

– Absolut. Efter ungefär fem år som inredningsarkitekt på arkitektkontor började jag arbeta alltmer som fotograf och setdesigner. Det var befriande att inte behöva tänka på funktion, konstruktion eller alla de kompromisser som är en del av arkitekturen. Jag kunde koncentrera mig på det visuella jag ville utforska.

– De tidiga bilderna blev en snabbkurs i hur jag ville använda färg och form. Jag byggde stegvis upp mitt eget alfabet och lärde mig mycket om utsnitt, komposition, ljus, skuggor och perspektiv. Så småningom räckte det inte att fotografera det som redan fanns framför kameran. Jag ville skapa det själv, och då blev seten större, mer rumsliga och mer komplexa.

– Jag upptäckte att jag kunde ta med mig samma frihet in i tredimensionella miljöer och vara lika grafisk, abstrakt och direkt i ett verkligt rum som i en tvådimensionell bild. Det har jag sedan tagit med mig in i produktdesignen. I mina mattor arbetar jag till exempel med grafiska mönster som skapar en illusion av djup, samtidigt som mattan är fysisk, mjuk och taktil. I dag känns det som att cirkeln sluts: jag är tillbaka i inredningsarkitekturen och produktdesignen, men med den frihet jag lärde mig genom fotografi och setdesign.

 

Hur bra har möbelbranschen varit på att hantera den gröna omställningen?

– Det har hänt mycket och medvetenheten är betydligt större i dag. Många företag arbetar seriöst med material, produktion, återbruk och cirkulära lösningar. I Sverige ser jag också hur arkitekter och inredningsarkitekter arbetar alltmer med återbruk i projekt. Men vi är inte framme. Systemet bygger fortfarande till stor del på att producera och sälja nya saker. Det finns en tydlig motsättning mellan att vilja minska resursanvändningen och samtidigt vara beroende av en affärsmodell som kräver fortsatt nyproduktion. Nästa steg måste därför vara större än att bara byta ut ett material mot ett lite bättre material.

– Vi behöver fråga om produkten över huvud taget behöver produceras. Kan något vi redan har användas igen? Kan en befintlig produkt kläs om, repareras, förändras eller få ett nytt sammanhang? Återbruk förändrar hela utgångspunkten för designprocessen, eftersom man inte längre börjar med ett blankt papper utan med något som redan existerar.

Varför har omställningen varit svår, och vad behöver göras annorlunda?

– Vårt ekonomiska system har länge byggt på tillväxt, volym, nyhet och konsumtion. Det är därför svårt att be en enskild producent lösa ett strukturellt problem. Om vi menar allvar med omställningen måste andra värden också bli ekonomiskt värdefulla: kvalitet, livslängd, reparerbarhet, hantverk, återbruk och möjligheten att förändra en produkt i stället för att ersätta den.

– Designers behöver också komma in tidigare i processen. Hållbarhet kan inte läggas till när produkten redan är ritad. Frågorna måste finnas där från början: Hur mycket material behövs? Var kommer det ifrån? Kan produkten repareras, förändras eller få ett andra eller tredje liv?

– Den estetiska dimensionen är också viktig. Omställningen får inte betyda att allt måste se likadant eller neutralt ut. Återbruk, hantverk, patina och nya material kan ge oss ett rikare estetiskt språk. Det hållbara måste också vara åtråvärt. Annars vill vi inte behålla det.

 

Ser du holistiskt tänkande som en särskild skandinavisk styrka?

– Jag är försiktig med att kalla holistiskt tänkande specifikt skandinaviskt. Vi har en stark tradition av att tänka på människan, vardagslivet, funktion, material, kvalitet och sociala aspekter av design. Vi har också en fantastisk hantverkstradition. Samtidigt har rationalisering, standardisering och ekonomisk effektivitet präglat mycket av det vi har byggt under de senaste decennierna. Vi har ibland rationaliserat bort färg, hantverk, ornamentik, taktilitet och detaljrikedom – sådant som betyder mycket för hur en miljö känns att leva i.

– Holistisk design är för mig inte en särskild stil, utan en förståelse för att människan upplever en miljö med hela kroppen och flera sinnen samtidigt. Där har Skandinavien fantastiska förutsättningar, särskilt om vi kan kombinera vår funktionella och hantverksmässiga tradition med ett rikare och mer sinnligt sätt att tänka kring miljöer.

Hur ser din arbetsprocess ut när det gäller färg i en interiör?

– Färg är mitt huvudsakliga språk och det starkaste visuella verktyget vi har, eftersom vi registrerar den så omedelbart och den kan förändra hela upplevelsen av ett rum. Men färg är också relativ. Den förändras beroende på vad som finns bredvid den, ljuset, materialets yta, rummets skala och våra egna erfarenheter. Jag arbetar därför aldrig med färger som isolerade kulörer, utan med relationerna mellan dem – nästan som dialoger. Jag börjar ofta med den atmosfär eller känsla jag vill skapa och med rummets förutsättningar: arkitekturen, ljuset, funktionen, materialen och människorna som ska använda det. Därifrån bygger jag upp paletten stegvis.

– Jag arbetar fysiskt med material- och färgprover eftersom samma kulör kan förändras totalt beroende på om ytan är matt eller blank, grov eller slät, textil eller lackerad. Jag vill också se färgerna i stor skala och i det verkliga ljuset innan de bestäms.

 

Hur arbetar du med cirkularitet?

– När jag arbetar med möbel- och materialföretag försöker jag påverka de beslut jag faktiskt kan påverka: material, kvalitet, produktens livslängd och hur befintliga produkter kan utvecklas i stället för att alltid börja från noll. I utställningar, koncept och interiörer återanvänder jag också möbler, material och befintliga element där det är möjligt och låter dem få nya roller. Alla mina projekt är inte perfekt cirkulära, men jag försöker arbeta med cirkularitet på flera nivåer.

Finns det delar av designprocessen där någon som du i framtiden kommer att få nya roller eller arbeta på nya sätt?

– Min typ av roll kommer förmodligen att flytta ännu tidigare in i processen, samtidigt som gränserna mellan roller fortsätter att lösas upp. Jag rör mig redan mellan inredningsarkitektur, produktdesign, CMF, art direction, fotografi och utställningsdesign, och den typen av tvärdisciplinära roller kommer sannolikt att bli ännu viktigare.

– AI och digitala verktyg gör det allt enklare att producera bilder och visualiseringar. Paradoxalt nog tror jag att det gör den fysiska erfarenheten viktigare: materialkunskap, hantverk, taktilitet, proportion, omdöme och förmågan att stå i ett rum och förstå hur det känns. Jag ser min roll utvecklas mot att knyta ihop de olika delarna till en hel upplevelse.

Vad vill du avslutningsvis lyfta fram?

– Det är viktigt att inte ställa hållbarhet mot sinnlighet, glädje eller skönhet. Vi måste använda färre resurser och skapa färre och bättre saker, men framtidens design får gärna vara mer taktil, personlig, hantverksmässig, färgrik och emotionellt engagerande – inte mindre. Jag vill skapa miljöer som berör, ger oss nya perspektiv och känns värda att ta hand om. Det är kanske det mest långsiktiga värdet jag kan bidra med.

Læs andre portrætter af designere, indretningsarkitekter, spaceplannere mv.